Kräkvarning
Det va en gång en kvinna som var ute på en promenad med sina hundar. Vi kan kalla dom D1 o D2 (damp 1 o 2 alltså)
Promenaden var skön o vädret var behagligt. Fanns egentligen inget som kunde få kvinnan ur balans utan hon njöt av livet precis så som det var.
Men då hände det som inte fick hända. D2 saktar ner. Han kröker rycken o börjar bajsa MITT på cykelvägen. Kvinnan stoppar handen i fickan för att ta upp en påse.....
Allt som finns i fickan är två tändare o ett kvitto.
Kvinnan sväljer hårt o pressar tillbaka tårarna. D1 o D2 tittar på henne med undran i blicken. Hon tar upp kvittot o tittar på det. Försöker bedömma om det lilla pappret ska räcka att täcka högen som ligger där o nästan flinar åt henne.
Hon sväljer ännu en gång o böjer sig ner med kvittot i sin darrande hand. Sakta sakta börjar hon plocka upp korvar. Det går bra, hon verkar klara det. Hon känner lyckan igen o börjar bli lite ivrig. Just i det ögonblicket, när leendet börjat att leta sig tillbaka i hennes ansikte o känslan av att vara nöjd med sig själv börjar infinna sig trycker hon sin tumme djupt ner i en av dom skrattande krovarna. Hon kunde svurit på att dom visste att detta skulle hända.
